Lennart och Marit blev nya medlemmar hos oss förra säsongen, med sin nyinköpta segelbåt Esmeralda. Men de är absolut inte nya på sjön. Här delar de med sig av sin berättelse och bilder från förra sommaren som bjöd på äventyr och spänning, och gav mycket mersmak.
Annette Ibsén
Foto: Lennart och Marit Privat
Hur det började …och fortsätter
Ingen av oss växte upp i någon familj med seglingsbakgrund. Trots det har vi, Marit och Lennart, seglat sedan innan vi fyllde tvåsiffrigt och tillsammans har vi samlat på oss mer än 90-års seglingserfarenhet (galet egentligen!) från ostagade enmansjollar och stagade tvåmansjollar med och utan trapets och spinnaker. Det var ren slump i en god kombination med engagerade och stöttande föräldrar som gjorde att vi blev fast och sedan fortsatte resan med våra egna barn. Trots det varken kan eller vill vi kalla oss kölbåtsseglare, det kapitlet har vi precis börjat skriva.
Marit har länge tyckt att vi borde ha en större båt men har inte lyckats övertyga någon annan i familjen, minst av alla Lennart. Förutsättningarna våren 2020 var kanske bättre än tidigare; familjens seglande ungdom tog seglingsuppehåll och i kombination med bland annat Corona-permission och en överhängande risk för ett inställt Masters EM triggades nya tankar. Inte långt efter att Marit åter tagit upp tråden gick det fort.
Ganska långt utanför komfortzonen tog vi oss an hemseglingen från Värmdö till Västerås första helgen i maj. Premiärturen startade i mycket vind och regn som följdes av myssegling i sol. Sista sträckan kantades av överfallsväder med slänggipp och mer regn. Sommaren bjöd sedan på mer av allt, mest sol!
WSS
I Västerås finns ett stort utbud av båtklubbar. Inför val av kölbåtsklubb hade vi googlat hemsidor, läst på och hört oss för bland kölbåtseglarvänner. Generellt hade vi bra intryck av föreningarna och bestämde oss för att besöka några. Vi började med WSS och seglade till Kedjeön i mitten på maj ovetandes om att det var städhelg. Vid bryggan möttes vi bl. a. av en känd friskisledare, tillika kommunikationsansvarig i WSS och fick en guidad tur på ön. Vi gillade klubbholmen och läget, samtidigt bidrog alla engagerade medlemmar på ön till ett supertrevligt välkomnande så valet av förening blev enkelt. Vi besökte inga fler klubbholmar…
Vår första semester
Även om vi nu seglar en större och tyngre båt med fler stag och vant, större segel, mer utrustning och bekvämligheter än vi är vana vid, är vår utmaning närmast att hantera skärgård, prickar, broöppningar, slussar, gästhamnar, naturhamnar, bergskilar, rev, spring, ligga på svaj mm. Båtfolk vi mött under vår första säsong har varit otroligt hjälpsamma och vi känner att vi fortsätter att lära oss. Under vår första semester hade vi stort fokus på sjömanskap och navigering. Vi har som mål att båda ska behärska de situationer som kan uppkomma när man seglar. Vi vill också kunna behärska konsten att ”chilla med båt”, exempelvis ta det lugnt ombord, sovmorgon, läsa en bok eller göra natthamn tidigt för att slappa på land eller i båten.
Vi startade vår semester på Kedjeön med en trevlig kväll och övernattning. Med oss fick vi otroligt värdefulla tips på farleder och natthamnar. -Tack Stig! På väg ut genom Stockholms skärgård anslöt vi till Tant Svea med besättning. Från Arkholmen seglade vi tillsammans söderut mot St: Annas och Gryts skärgård. 8 dagar med ledsagning och välkommet stöd tog oss till platser vi inte anade var möjligt. Otroligt lärorikt och inspirerande! Vi fick ta del av bl. a Högholmen, Gummarsholmen som verkade vara samlingsplats för flera av våra jollekompisar från JKV, Aspsundsviken vid Äspskär (där vi fick närkontakt med en sten), Snedskär, Marö Kupa med gott om blåbär och ett dass med härlig skärgårdutsikt! Sedan Håskö, Häradsskär och en magisk vik vid Laxvarp. Vidare till Harstena där vi lämnade vårt sällskap efter en sista gemensam natthamn.
Vår första semestersegling hade redan överträffat våra förväntningar och vi hade överskridit målet med 10 dagar segelsemester. Med ökat självförtroende går vi via NSS klubbholme Broken mot Trosa för att överraska en gammal seglarfamilj tillika båtbyggare, proviantera och ordna så att vi har rena kläder för resten av hemseglingen. Vi hittar en bryggplats, träffar en tidigare granne efter en komisk förväxling med hans tvillingbror och njuter av granskottsglass (rekommenderas). Vi överraskar våra ungdomskamrater på Finnessavarvet och gör en återblick till gamla seglarminnen. Återseendet avslutas med att vi rycker in för att vända en fin gammal träskuta i Trosaån, marginalen var knapp…
Efter ytterligare en natt kryssar vi med sikte på Södertälje i 10-12 m/s. I takt med att vinden ökar plockar de flesta runt oss ner seglen. Vi hoppas ta oss genom slussen till Slandö Kalv för natthamn, men efter en stagvändning blir Esmeralda plötsligt obalanserad. Akterliket i focken har en lång reva och snörplinan har fastnat i motorlanternan på masten! Situationen avhjälps akut med kniv och vi tar oss med bara stor till Skansholmen som blir vår nödhamn. Skadan inspekteras och med hjälp av sporttape, rundsticka, nål och vaxad tråd tillbringas en sen kväll i månsken på fördäck för att laga focken.
Morgonen efter vår incident bjuder på strålande sol från en klarblå himmel och en lätt bris. Sporttapen gör jobbet – den höll resten av säsongen och vi tar vi oss enkelt genom slussen och in i Mälaren. I Mälarstiltjen blir det bad och båtbottentvätt. Vi får tips om Askholmen (Strängnäs klubbholme) där vi tar vårt sista nattläger innan vi seglar hem till Västerås.
Det inställda mästerskapet gav oss oplanerat en möjlighet att möta nya utmaningar, uppleva skärgården på ett nytt sätt och träffa ännu fler trevliga seglare. Vi ser fram mot nya erfarenheter och fantastiska seglingsupplevelser när vi nu börjat ett nytt kapitel i vår seglingshistoria. Hoppas vi ses på vattnet!
Hej i Havet
Marit & Lennart, (ganska) nybliven besättning på Esmeralda
10 korta
Familj: Marit & Lennart, barnen Carl -99 och Björn -00
Båt: Esmeralda, en Smaragd Cruiser från 1991
Antal år i WSS: 1
Favoritplats i Mälaren: Än så länge, Marits kusins brygga på Strömskär. Alltid gott fika och trevligt sällskap!
Favoritplats i Saltsjön: En bondkryss, stundtals med revad stor, över Bråviken och segling långt in på kvällen är inte helt fel. Helst ska det finnas någon lite större båt i närheten att utmana. Alternativt en trevlig och skyddad vik med både kvälls- och morgonsol, gärna badvänlig.
Ett fint seglarminne: Snipe-VM i San Diego 1997 när vi oplanerat bildade besättning, blev kända som ”the honeymooners” och seglade lite över vår förmåga bland kelp, pelikaner och delfiner. Nästan varje kväll njöt vi barbeque på nyfångad haj i gemytligt internationellt sällskap. Efter regattan sålde vi båten på plats, slapp rigga av, packa container, logistik, tulldeklaration… Det blev en extra dag att semestra på!
När saker inte riktigt blir som det var tänkt: Det var inte alls tänkt att vi skulle bli med kölbåt och semestersegla säsongen -20, vi planerade för ett gemensamt Masters -EM i E-jolle i Tyskland (man är master om man som tjej fyllt 30 och som kille 35, vilket med marginal var uppfyllt). Förberedelserna med fys- och seglingsträning hade varit i gång sedan länge men i takt med att restriktioner utlystes och andra mästerskap började ställas in så insåg vi att det fanns risk att mästerskapet inte skulle genomföras. Esmeralda blev oväntat snabbt vår ”plan B”, något vi inte ångrar. I sommar är hon vår ”plan A”!
En paradrätt som passar bra för segling: I princip allt som kan ätas under pågående segling. Är det lite tuffare väder är en från sittbrunnen nåbar äggsmörgås åtminstone 3-stjärnig kost (halva besättningen tycker att vi ibland seglar lite för långa pass, andra halvan har lovat bättring).
Musik vi gärna lyssnar på: Rock å Pop från 80- och 90-talen men också ny svensk musik.
Plats vi hoppas besöka med båten i sommar: Årets semesterplan är ännu väldigt grov, men det lutar åt att vi tar oss ut i Stockholms yttre skärgård. I så fall stora Nassa eller… . Går vi söderut hoppas vi återvända till den magiska viken vid Laxvarp.