2008 firade Westerås Segelsällskap 125-årsjubilieum, det är bara några få segelsällskap som har äldre anor än så.

Firandet skedde på en stor och välbesökt fest den 12:e april som förutom mat, dryck, dans, bar, umgänge, båtsnack och skvaller även innehåll fina tal och kåserier, en ny nyskriven visa av Cnut Sundqvist, bildspel, film, prisutdelning, frågesport med mera med mera.

Ett urval av bilder nedan och en utskrift av 125-års talet av Per Brunzell därefter.

Här följer en utskrift av 125-års talet av Per Brunzell.

Ärade 125-års jubilar, WSS:are och seglarvänner!

 

Ur mörka artonhundratal,

anno arton-åttiotre,

i Westerås hos några män

där kläcktes en ljus idé.

 

Till Carlshamns Flagg, med liv och själ,

de segling hörs begrunda:

”Skål, go’vänner, låt oss idag

ett Segelsällskap grunda!”

Så lyder första strofen i Cnut Sundqvists krönika till WSS 100-års jubileum 1983. Vad var det egentligen som hände för 125 år sedan när Westerås Segelsällskap grundades?

Hur såg världen och Sverige ut och vad var Västerås på den tiden? Och vad gjorde gubbarna, för det var bara gubbar det handlade om, mer än drack Carlshamns Flagg punsch när dom SEGLADE?

Jag skall försöka ge er lite av den tidsanda som rådde i WSS barndom. Den tidsanda i viken grunden lades till dagens vitala 125-års jubilar.

Blickar vi ut i 1880-talets värld så kan vi konstatera att drottning Viktoria regerade i England och därmed en stor del av dåtida världen. Tyskland var ännu inte ett helt enat land men styrdes i praktiken med järnhand av kansler Bismarck som oroade sig för vad herrar Marx och Engels skulle hitta på.

I USA pågick fortfarande de stora indiankrigen och erövringen av ”vilda västern”. På ostkusten turnerade Buffalo Bill med sin cirkusvariant av vilda västern.

När det gäller teknikens landvinningar så uppfanns telefonen, förbränningsmotorn och trådlös telegrafi under 1880- och 90-talet, saker som idag är en självklar del av vårt båtliv.

Om vi sedan vänder blickarna mot Sverige så kan vi konstatera att år 1883 var Oskar II kung över Sverige OCH Norge. Sverige hade 4.6 miljoner innevånare av vilka bara knappt 700,000 bodde i städerna. Under 1880-talet emigrerade varje år 30,000 svenskar till Amerika vilket motsvarade 5 gånger den dåtida befolkningen i Västerås.

Bara 8% av svenskarna var röstberättigade och stadsbudgeten omfattade svindlande 62 miljoner kronor varav brännvinsskatten på 13 miljoner var den enskilt största intäktsposten. Så det här med att stärka statsfinanserna genom att sälja ut Vin&Sprit var inget nytt!

Västerås då, hur såg det ut 1883? Ja ännu hade inte industristaden Västerås sett dagens ljus. Stadens ca 6,000 innevånare livnärde sig i huvudsak på hantverk och handel. ASEA som är årsbarn med WSS förde en ännu så länge blygsam tillvaro i staden. Västerås Stad hade år 1883 en budget på totalt 184,444 kronor och 70 öre. Största enskilda intäkten var även här brännvinsskatten (drygt 46,000). Till de mindre inkomsterna hörde äppelskörden i Wasaparken som stärkte stadens kassa med 20 kronor. Borgmästaren var stadens högst avlönade anställde med hela 4,800 kr om året. Men även då var personalen i vården lågavlönad, stadens barnmorska hade 400 kronor om året i lön.

Ja, så här såg det ut för 125 år sedan när man den 6 september 1882, ja just det 1882, kunde läsa i VLT att ”den 4 september hade det på stadens hamnkontor grundats ett segelsällskap med namnet Westerås Segelsällskap”. Varför sitter vi då här idag och inte för ett år sedan och firar 125-årjbubileum? Jo, WSS räknar sig som grundat 1883 därför att det vid ett möte den 14 mars det året antog stadgar och valdes en ordinarie styrelse.

Vilka var det då som grundade WSS? Ja några närmare detaljer känner vi inte till men kanske var det samma glada herrar som några år senare grundade ”Båtbolaget Jäntan”. Herrar järnhandlare Hygrell, apotekare Bolander, ingenjörerna Lindahl och Pettersson samt notarie Grönvall och konsistorieamanuens Zetterling hade tillsammans köpt båten ”Jäntan” med vilka de företog seglatser från sta’n till krogen på till Elba. Upprymda av dragspelsmusik samt stärkta av mat och dryck lär de till och med en gång ha gjort en långsegling till Strängnäs. Allt enligt ”Jäntans” loggbok som återfanns 1978.

Apropå gamla dokument så har tursamt nog ett stort antal värdefulla och historiskt intressanta WSS dokument räddats till eftervärlden. Så sent som för bara ett par år sedan återfanns en hel kartong med drygt 100-åriga WSS dokument vid en vindsröjning. WSS har ett utrymme i Stadsarkivet där allt bevaras.

Sällskapets syfte var enligt de första stadgarna att anordna kappseglingar eller ”prisseglingar” som det hette på den tiden. Den första prisseglingen anordnades den 2 september 1883 då elva av sällskapets båtar startade.

Prisdomarna, kapten Broberg och lektor Billberg, kunde överlämna den av damerna skänkta silverpokalen till bagare Isaksson som med sin ”Alarik” blev den förste kappseglingspristagaren i WSS.

”Alarik” sålde sedan bagare Isaksson till byggmästare Norling som under ett drygt decennium blev WSS mest fruktade ”prisjägare” Han vann med sin ”Alarik” ett imponerande antal väckarklockor som var dåtidens populäraste första pris.

Förutom de årliga prisseglingarna ägnade man sig även åt så kallade eskaderseglingar. Detta har inget med nutida semesterseglingar att göra utan handlade om segling i formationer och gemensamma manövreringar efter ett noggrant reglemente och med kommandon givna genom flaggsignalering. Alla övningar avslutades reglementsenligt med sexa på Elba följt av ”Kaffe med P” som det står i loggböckerna. Efter en lyckad dag avslutade man ofta övningarna med gemensam hembogsering under ståtligt fyrverkeri.

Något eget klubbhus hade man inte i början utan först 1915 fattades beslut om att hyra ett torp på Aggarön. Torpet låg i viken som kallas ”Juthällen” strax söder om Stora Aggarö fyr och det kom att tjäna som klubbhus fram till 1922.

Den 17 juni 1922 kunde man inviga det av WSS egenhändigt uppförda klubbhuset på Rybergs Holme strax söder om Almö-Lindö. Huset står kvar än idag men som all som passerat Rybergs Holme inser, så är ön omgiven av förrädiska grynnor och ger dåligt skydd för väder och vind.

1936 fick därför styrelsen i uppdrag att sälja Rybergs Holme och hitta en bättre plats för ett nytt klubbhus. Först tittade man på Stora Granskär, Wegas nuvarande klubbholme, men fastnade sedan för Kedjeön, eller Kedö som den hette i äldre tider. Ett klubbhus uppfördes i rekordfart (WSS var på den här tiden i mångt och mycket del av ASEAs driftavdelning) och invigning kunde ske med en kräftskiva för 125 personer den 4 september 1937.

Det nya klubbhuset blev dock inte gammalt eftersom det totalförstördes vid en brand den 21 juli 1940. Genom näst intill heroiska insatser kunde dock klubbhuset återuppbyggas efter samma ritningar som det nedbrunna och det invigdes den 21 juni 1941, mindre än ett år efter branden. Betänk att detta skedde mitt under andra världskriget med alla sina kristidsrestrektioner och materialbrist. Men på ASEAs Driftavdelning fanns det resurser även i dessa tider!

Ja nu har vi klarat av nästa 60 av WSS 125 år. Det finns hur mycket som helst att berätta om Sällskapets fortsatta historia:

–         Alla profiler och personligheter som passerat revy under årens lopp.

–         Hur SS Aros, 100 år förra året, grundades genom en utbrytning ur WSS.

–         Om alla bragder på kappseglingsbanor i när och fjärran.

–         Om alla hjältedåd under 60 år av 24-timmars seglande.

–         Och, inte minst, om allt ideellt arbeten som utförts såväl i det tysta som under mer organiserade former.

–         Och, inte minst om den gemenskap som WSS stått för. För såväl ung som gammal.

Tack alla ni, ingen nämnd men ingen heller glömd, som har stöttat och ställt upp för WSS under alla dessa 125 år. Det är NI som gjort att WSS  tillhör den exklusiva skara av Segelsällskap som har firat sitt 125-års jubileum. Förutom KSSS, GKSS och WSS  är det bara ett halvdussin Sällskap som kan ståta med det.

Så, låt oss utbringa en skål för dagens jubilar, den vitala och alerta 125-åringen Westerås Segelsällskap! SKÅL !!!!

Jag vill även passa på tillfället att, å Bojmästarens och alla Hedersprickars vägnar, framföra de hjärtligaste gratulationerna till WSS från GBO, Gröna Bojens Orden. Vi är visserligen med våra 73 år blott en ungdom i sammanhanget men med hjärtan som klappar för vårt WSS!

Avslutningsvis återvänder jag till Cnuts krönika till 100-års jubileét och citerar den sista strofen:

 

Så segla vi för förlig vind,

och grönvit standert fladdrar!

Med tacksamhet vi gärna vill,

hedra WSS’ faddrar!

 

Hän mot nästa jubileum

vi styra, men intill dess,

träffas vi, umgås vi, trivs vi

seglare i WSS!

 

Cnut, följer det månde en fortsättning på krönikan i kväll?

 

Tack för ordet!

Per Brunzell