Intervju med Anna Fredqvist – vår ordförande sedan 3 år. Hon som får oss alla att känna oss välkomna och inkluderade. Det känns som att hon känner oss alla vid namn och engagemanget för vår förening kan man inte missa.
Anna är WSS första kvinnliga ordförande och har suttit på posten i en väldigt speciell tid. Dels har det pågått ett intensivt arbete kring föreningens klubbholme, och dels har det pågått en pandemi. Inget har varit som vanligt.
Vem är Anna? Här svarar hon på lite frågor och berättar med egna ord om livet, föreningen och passionen.
Av Annette Ibsén Foto: Privat av Anna Fredqvist
I februari 2018 tillträdde jag som ordförande i Westerås segelsällskap. Ett ärofyllt uppdrag för en 135-årig klubb med en anrik historia som kräver respekt och ödmjukhet. Det är få segelsällskap som har så gamla anor och tacksamt nog har historierna om hur det en gång begav sig sparats. Sällskapets syfte var enligt de första stadgarna att anordna kappseglingar eller ”prisseglingar” som det hette på den tiden då Västerås inte var större än 6000 invånare och Sveriges enskilt största intäktspost var brännvinsskatten! Att vara den första kvinnliga ordföranden var också lite speciellt
Mitt båtliv började när pappa överraskade familjen med att komma hem med en liten eka med aktersnurra och en kanot när jag var 12 år gammal. Jag lärde mig snabbt hantera bådadera och kärleken till sjön var ett faktum. Den lilla ekan blev sedermera en Bella 510R som erbjudit mycket vattensport och besök på mysiga öar i vår närhet men det dröjde till 2014 innan jag för första gången steg iland på Kedjeön, WSS pulserande hjärta och naturliga hemmahamn där vi vill att alla ska trivas och känna sig välkomna. Då angjorde vi Kedjeön i en Fingal 28, nu hör vi hemma i en Albin Alpha och från mars till november tillbringar vi den mesta lediga tiden i båten, det är vårt andra hem! På somrarna ger vi oss ut på havet så länge semestern tillåter och vi väljer gärna resmål som kanske inte är de allra populäraste. Gotlands ostkust till exempel, ett folktomt paradis jämfört med Visby. När det blir vinter stannar jag kvar på vattnet, i frusen form. Jag har blivit en fanatisk långfärdsskridskoåkare som tillsammans med min sambo gärna tar mig runt i Sverige för att uppleva nya vatten och platser. I somras tillkom också en ny passion i mitt liv, jag blev farmor till lilla Alfred som kom till världen den 14 juli. När samtalet kom från min son Anton på BB var vi på väg över Gävlebukten i solsken på glittrande vågor och i en fin slör med fylld gennaker!
Jag drivs av att skapa delaktighet, samhörighet och trivsel. Min ambition handlar om att fortsätta utveckla klubbens verksamhet och Kedjeön i takt med tiden, för våra medlemmar och med våra medlemmar, skapa förutsättningar för att fler ska kunna engagera sig och vara delaktiga i olika göromål och aktiviteter. Det har varit en utmanande tid sedan vi fick besked om utförsäljningen från Sveaskog, många extra möten och mycket funderingar men jag har hela tiden haft tron att det skulle lösa sig och strategin att arbeta transparent och se till att våra medlemmar hela tiden varit informerade och i avgörande frågor involverade. Uppslutningen kring insamlingen var fantastisk och talar sitt tydliga språk för hur lojala sällskapets medlemmar är för sin förening och för Kedjeön.
Till sist- 10 snabba
Familj: sambon Patric, två vuxna söner och deras flickvänner, sonsonen Alfred och en bonusson. Och så mor och far och två äldre bröder med familjer.
Båt: En Albin Alpha med namnet Ebon och en Bella 510R
Antal år WSS: 7
Favoritplats i Mälaren: Förutom Kedjeön, Grönsö Granskär.
Favoritplats i Östersjön: Gotska Sandön och Enskär på Åland
Berätta om ett Fint Seglarminne: När vi äntligen kunde angöra Stora Karlsö efter att ha väntat på vindskifte i Djupvik på Ekstakusten två dagar. De hårda nordliga vindarna hade gjort Stora Karlsö smått isolerat då vare sig passagerarbåt eller andra båtar kunnat ta sig dit så vi anlände till en enslig brygga, som i och för sig inte rymmer mer än ett par båtar, och inseglingen med de enorma kalkstensklipporna kändes mäktig. Dyningarna efter den hårda vinden höll i sig ett dygn och angöringen var inte helt enkel, man ligger långsides. Men vilken belöning, det är en helt fantastisk ö vars natur och historia är något helt unikt!
Berätta om ett mer spännande äventyr/ När saker inte riktigt blev som det var tänkt: Det måste bli första gången vi besökte Gotska Sandön. När vi gick dit från Lauterhorn hade vi fantastisk fin segling och det tog dryga 5 timmar, men på returresan vred vinden och ökade vilket ledde till att vi fick kryssa i 12 – 14 m/s och det tog drygt 13 timmar. Vi hade dumt nog inte planerat med matsäck i sittbrunnen och att gå ner i båten var inte att tänka på, det blev tuggummi hela dagen! Sedan dess har vi lärt oss att segling över öppet hav kan bli vad som helst, oavsett vad prognosen säger, och packar alltid matsäck i sittbrunnen.
En paradrätt som passar bra för segling: Hemlagad potatis och purjolökssoppa med knaperstekt bacon.
Musik jag gärna lyssnar på? Gärna stenkakor på vevgrammofonen när vi är ute och seglar, Brevet från Lillan är en favorit, men annars är jag allätare när det gäller musik. Kan dock fastna för något som då går runt, runt ett tag. Just nu är det Stefan Anderssons historiska album ”Skeppsråttan”, ”Flygblad över Berlin” och ”Teaterkungen”.
Plats jag hoppas besöka med båten i Sommar? Det är tudelat mellan Kristiansö och Bornholm eller Ålands norra skärgård.
